Till min morfar

Duk, svart tyg, silver, 79,5×79,5, 2012

Mitt verk har direkt koppling till rysk konst, till mina rötter som fick sin början både i ikonmåleri och i suprematism. Betraktaren ser en vit tavla med svart kvadrat i mitten, på det svarta tyget fastsydda stjärnor, gjorda i silver. Betraktaren kan få associationer till en flagga eftersom det svarta tyget inte är målat utan är sytt den på målade ytan. Proportionerna på duken och den svarta kvadraten i mitten är exakt identiska med Kasimir Malevitj ’’Svarta kvadraten’’ nr. 1 från 1915. Två färger är presenterade: svart och vitt. Svart är frånvaro av ljus och färg och vitt är närvaron av alla färger och ljus. Fem stjärnor i rad som fyller den svarat ytan, totalt 25. De står som soldater på millitär parad eller som gravar på begravningsplatsen som kriget lämnat efter sig. Prydliga rader, inga kors eller monument med namn, för att tron på gud inte fanns längre och det fanns inte tid och möjlighet att göra monument med namn på krigstiden. Till de som är döda, till de som själv dödade….

’’Förbarma Dig över mig’’ Det bön hördes i miljoner ryska hem innan ’’kriget mot religionen’’. Enlig gammal skemamunk på Athos handlar den bönen om vår hjälplöshet och syndfullhet, inte om längtan efter befrielse från det gudomliga straffet för synder på grund av fruktan.

Då ser man natthimlen istället för millitär paraden. Istället för begravningsplats ser man ett oändlig universum och föreställer sig att det inte är tjugofem utan att miljarder stjärnor som lyser på natten ovanför oss, som vakar över oss och ger oss hopp om möten där bortom gränsen, bortom livet, i det oändliga. Mötet med de som man tänkt sig ha förlorat och aldrig hunnit ställa tillräckligt med frågor till, för att släcka törsten av att få veta sanningen.